<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>Fotobloggen Feed</title><link>http://fotoblogg.vedawik.net/</link><description>&lt;p&gt;Kul att kombinera text &amp;amp; bild.&lt;/p&gt;</description><item><title>En helg i discotakt</title><link>http://iloapp.vedawik.net/blog/fotoblogg?Home&amp;post=17</link><description><![CDATA[  Jahaja, dår är det snart dags för en lördag i discons tecken. Flex ska ha en danstävling i Vallentuna Gymnasium &amp; jag ska självklart fotografera så mycket det går. 
 Jag ska också testa min nyinköpta bakkgrund i satin, bara en sån sak,smaka på ordet SATIN. Lite 1800-tals bordell över det tycker jag, utan egen erfarenhet naturligtvis. Även om mina barn ibland verkar tro att jag faktiskt är så gammal så jag skulle kunnat uppleva en 1800-tals bordell. 
 Förra helgen var vi i Falun och vid hemkomsten förbannade jag min Canon EOS ´5D Mark II, den tar alldeles för bra bilder. 600 bilder han jag med under 2 timmar, samtidigt som jag var lagledare, snacka om att seriebildstagningen var igång. Av någon dum anledning har jag inte använt den förut när jag fotograferat dans, varför undrar ni, ingen aning säger jag. 
 Jag återkommer efter lördagen med en rapport 
 ]]></description><pubDate>Wed, 16 Feb 2011 22:05:56 +0100</pubDate><category>Foto</category></item><item><title>Ny webb</title><link>http://iloapp.vedawik.net/blog/fotoblogg?Home&amp;post=16</link><description><![CDATA[  Jag har under en tid funderat på att göra om min webb. Är det inte märkligt att man först börjar titta efter olika verktyg innan man börjar? 
 Borde inte det viktigaste vara att bestämma vad man vill visa, hur mycket jobb man vill lägga ner osv. först? 
   
 Inte då, ut &amp; surfa på nätet, prova, installera plugin, prova massa olika funktioner, bara för att efter ett tag konstatera, ooopppps. Det första verktyget jag använde funkar alldeles utmärkt och räcker mer än väl till för att lösa det jag vill just idag. När jag blir miljonär på mitt fotande ska jag anställa en snygg blond webbredaktör som får våndas precis som jag 
 ]]></description><pubDate>Tue, 04 Jan 2011 08:30:50 +0100</pubDate><category>Foto</category></item><item><title>Danstävling Kungsör</title><link>http://iloapp.vedawik.net/blog/fotoblogg?Home&amp;post=15</link><description><![CDATA[   18:23  Nu sitter jag i bilen, prisutdelningen är klar, Erika, Sara, Jennifer, My och några till åker hem med prispokaler. Grattis. Själv känner jag mig lite mör &amp; trots begäran blev det ingen tryckare. Tack Olivia för att du ändå försökte. Bilder kommer upp lite senare ikväll när vi återvänt till civilisationen. 
  15:25  Par disco klart, 2 första platser med Erika &amp; Josefin, Jessica &amp; Margot 

     
     


  13:15  Moa, Emma, Sophia &amp; Sara ville också gärna vara med på bild, så det blir som dom vill. 
   
  13:05 Street avslutat, för Michelle &amp; Gabriell blev det varsin pallplats, grattis!!  
     
     
  11:30  Tävlingen är igång med Street 
   
  10:52  Efter lite irrande i Kungsör kommer vi fram, 1 timme &amp; 48 minuter tog det att köra 15,8 mil. Väl framme kan vi konstatera att Kungsör inte ligger inom en höghastighetszon vad gäller mobilt bredband, mobil kostig snarare. Det innebär att jag kommer ha svårt att få upp bilder, men jag provar mer under dagen 
   
 Lets Move har en egen raklambil, cool va? 
     
  8:30  Samling bakom gymnasiet för avfärd mot Kungsör. Olika uppfattningar om resvägen diskuteras, vi enas att åka norra vägen dit &amp; södra vägen hem. 
  7:24  Frukost måste intas för en bra dag. 
   
  6:34  Stina vägrar att få sin morgonbild tagen, men jag lyckas få ett snyggt ryggporträtt. 
   
  6:20  God morgon, idag ska vi iväg till Kungsör för discotävling, än så länge ligger mörkret tätt över Vallentuna. Stina kommer att bli överförtjust att bli väckt. 
 ]]></description><pubDate>Sat, 25 Sep 2010 06:20:45 +0200</pubDate><category>Foto</category></item><item><title>Ett heligt löfte....</title><link>http://iloapp.vedawik.net/blog/fotoblogg?Home&amp;post=14</link><description><![CDATA[  För många människor uppstår det tillfällen när man dyrt &amp; heligt lovar sig själv att aldrig göra om det här en gång till.  
 Det kan vara föda barn, stora släktträffen eller ett Vasalopp. 
 Men........så står mam där igen i hallen och hälsar alla välkomna eller en nervös väntan på startlinjen. Jag undrar vad det är som driver människor att utsätta sig för någonting som dom vet kommer att vara sanslöst jobbigt.  
 Men vänta, jag gör ju samma sak. För min del handlar det om dans, tack och lov inte egen sådan utan andras dansande nämligen yngsta dotterns dansshow. 
 Det är en fantastisk show som Showdansföreningen Flex anordnar 2 ggr per år, i maj &amp; december. Under dessa shower är jag oavlönad hovfotograf, jga tar bilder som vi sedan säljer utskrivna eller på DVD, pengarna går sedan till föreningen. 
 I år var det dags för 10 års jubileum. Mitt arbete börjar redan i veckan innan med att ta bilder under repetitionerna, dels för att hitta lämpliga bilder men också för att ställa in kamera &amp; blixt. 
 Repetionerna styrs med järnhand av dansskolans ledare Maria von Hertzen. 
   
 Dansarna är fantastiska på att lyssna och försöka följa Marias anvisningar, deras inlevelse är ibland helt fantastisk. 
   
 Det är inte bara unga damer som dansar under dessa dagar, även en del av deras mammor finns med och uppträder. 
   
 Bland de yngre stjärnorna finns det en del som inte riktigt förstått vad kroppen klarar eller inte, här ser vi ett exempel på en smidig dansös. 
   
 Jag fotograferar på 2 olika ställen, dels i entrén och dels på själva scenen. Den här gången hade jag med min nya Canob speedlite transmitter ST-E2, en styrenhet man sätter på kameran och som sedan styr blixten som kan stå upp till 20 meter därifrån. Jag har bara en kommentar, köp en. Helt grymt att kunna röra sig runt för olika vinklar men kunna behålla ljusriktningen. På scene är det svårare, då kommer en mängd olika ljus som tillsammans med dräkterna ibland skapar överraskningar.  
   
 En del av tjejérna är mer linslusar än andra,dock är alla väldigt roliga &amp; enkla att fotografera, finns även tid till en del lite mer nogranna porträtt. 
   
 Det finns några tjejer som bara behöver se kameran för att bli helt galna, dom ska hitta på den ena posen häftigare än den förra, 12 Gbyte minneskort är inte stort nog för dessa tjejer. Isabell, Jennifer, Erika, Louise &amp; Natasha är helt enkelt galna. 
   
 Ja menar naturligtvis positivt galna och varnar samtidigt alla killar för dessa hjärtekrossare, håll er undan, dom kommer att ta livet av er. 
 Jag kan inte låta bli att avsluta med en bild på min dotter &amp; hennes danskompis, dom kvalificerar sig också för kategorin halvgalna. 
   
 Ja nu är det väl dags att avge det klassiska, det här ska jag aldrig göra om eller..... 
   
 På återläsande 
   
 Johan  
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
 ]]></description><pubDate>Sat, 29 May 2010 07:57:46 +0200</pubDate><category>Foto</category></item><item><title>Över ån...........</title><link>http://iloapp.vedawik.net/blog/fotoblogg?Home&amp;post=13</link><description><![CDATA[  Vårkväll. Finns det något skönare, något mer lovande, något mer doftande &amp; längtande? Solen värmer precis så att det känns, minsta vindpust för oss tillbaka till vinterns bitande kinder, vindstilla med en känsla av Toscana på hösten. Det växlar snabbare än SJ ens kan komma i närheten av och alltid med en förväntan om att "I år kommer sommaren bli den bästa". Vänta bara........ 
 Och vi väntar.... 
 Men inte idag, idag tog jag kameran för att fotografera oskygga rådjur. Oskygga efter en vinter av total misär, massor av snö, kallt som fan, skare i snön..... 
 Innan jag anländer till målet för mina rådjurs studier så går jag förbi en skogsdunge som nu nästan ser ut som ett mangroveträsk. 
   
 Dom här gräsänderna har uppenbarligen hittat ett nytt ställe att glida omkring på. Jag hittar en mängd olika motiv att testa. 
   
 Den härbilden på en björk och dess spegelbild vred jag 90 grader, sedan konverterade jag till s/v i Lightroom. Efter konvertering la jag på en split toning med gult i högdagrar och svagt grönt i skuggorna. Mycket bra resultar tycker jag. 
 Fortsatt smygande med jämna mellanrum där jag står helt stilla. Men ändå ser jag helt plötsligt två rådjur studsa iväg 300 meter bort, jag kan inte förstå hur dom kan ha upptäckt mig. Jag är snygg &amp; luktar gott, har rena strumpor &amp; röstar när jag ska. 
 Jag glider vidare, rådjur kan mycket väl komma tillbaka efter att dom sprungit iväg. Så även denna gång. 
   
 Till slut kommer hon fram, sliten &amp; skygg efter en hård vinter. Hungrig men ständigt spanande efter faror och det dröjer inte länge innan hon anar att det finns en papparazzi på andra sidan den lilla kullen. Hon drar iväg och jag drabbas av dåligt samvete som inte lät henne äta en stund till, men hon kommer tillbaka.  
 Jag lämnar henne för ett återtåg till grill &amp; bakpotatis, men kan inte låta bli att ta ensväng förbi mangroveträsket igen. Jag ser några rörelser i vattnet och tänker att det måste vara för grunt för gräsänder att dyka i. Men det är inga gräsänder, det är gäddor som simmat upp för att leka. 
   
 Det är max 10 cm djup i vattnet och där mellen björk, asp &amp; gran leker gäddor, helt otroligt. Jag har hört talas om det men aldrig sett själv. Dom är så kärlekskranka att jag utan problem skulla kunna plocka upp dom med bara händern. Häftigt.  
 Så för häftiga naturupplevelser behöver vi inte gå över ån efter vatten, dom finns precis runt hörnet. 
 På återläsande Johan 
 ]]></description><pubDate>Sun, 18 Apr 2010 06:35:39 +0200</pubDate><category>Foto</category></item><item><title>Tristess</title><link>http://iloapp.vedawik.net/blog/fotoblogg?Home&amp;post=12</link><description><![CDATA[  Som ni kanske läst i tidigare blogg får jag ibland lite tid "över" i Upplands Väsby. Den här morgonen hade jag tänkt ta lite härliga gryningsbilder vid Stora Wäsby. Stora Wäsby är byggt runt 1760-talet på beställning av familjen De Geer, det är idag kultrurminnesmärkt &amp; hem för ett antal företag. Det finns dock ingen som kan misstaga sig på att det är "privat" mark, många skyltar påminner om det.  
 Jag närmare mig genom den gamla allén från öster, idag klipps den av på mitten av E4:an. På andra sidan klipps ägorna bryskt av järnvägen som går precis nedanför en magnifik trapp. 
   
 När man passerat under E4:an så närmare man sig gården, det är ingen tvekan om att det är gammal "gårdsmark", många härliga gamla ekar står utspridda. Efter ett kort promenad skymtar slottet mellan träden. 
   
 Men min förhoppning om ett härligt morgonljus med en härlig slottsomgivning blir liksom inte bättre, jag hittar några gamla stenmurar som jag behandlat lite i Lightroom. 
   
 Vad gör man? Jag måste ju hitta något att fotografera. Efter att ha styrt stegen mot Hagängen upptäcker jag snart något fascinerande. Skräp. Ja tro det eller ej, jag börjar fota skräp av olika former. Det utan tvekan vanligaste var cigarettpaket. 
   
 För er som undrar kan jag berätta att Marlboro stod för över 80% av alla slängda paket, märkligt. Förutom cigarettpaket hittade jag lite aannat. 
   
   
   
 Jag drabbas av en enorm tristess, vi tjatar om miljön, växthuseffekt &amp; att skänka pengar till Haiti. Men skräpet vi släpat med ut orkar vi inte ta med hem. Skandal säger jag bara. Skäms på er ni som slänger skräp i naturen. 
 På återläsande Johan. 
   
 ]]></description><pubDate>Fri, 16 Apr 2010 20:49:56 +0200</pubDate><category>Foto</category></item><item><title>Fyra tjejer &amp; en prick</title><link>http://iloapp.vedawik.net/blog/fotoblogg?Home&amp;post=11</link><description><![CDATA[  Vi vuxna vet att en prick inte är något positivt och oftast återfinns på kroppen eller i något register. För min dotter är en prick det bästa som skulle hända, nästan som en fantasi eller en dröm. 
 Fyra tjejer vet vi killar vad det innebär, trubbel &amp; inget annat. 
 Allt detta skulle komma på skam under resan till Hallsberg där vi skulle på discotävling. 
 Hallsberg var under slutet på 1800-talet &amp; början på 1900-talet en viktig järnvägsknut. Det var under en period när rallare var tidens IT-tekniker &amp; det växte upp orter på märkliga ställen för att knyta ihop Sverige. 
 Idag bor det 15 000 människor i Hallsbergs kommun, hälften så många som i Vallentuna. 
 För transporten till Hallsberg stod Ragnesand &amp; Steve för. 
   
 Steve som kom till Sverige en novemberdag 1978 från Karibien, tog oss mycket behagligt till Hallsberg. 
 Fyra tjejer blev förtjusta i Steve &amp; skrev en häftig låt till hans ära. 
   
 Moa, Olivia, Mikaela &amp; Olivia var dom kreativa tjejerna som visade sig vara allt annat än trubbel. 
 Alla laddar på olika sätt. 
   
 Erika &amp; Josefin laddade med sömn &amp; musik, det lönade sig visade det sig senare. 
   
 I Hallsberg föll ett lätt vårregn när vi kom fram, det kändes helt plötsligt helt ok att tillbringa en dag inomhus. 
 Tävlingen startade med pardisco. 
   
 Här ser vi att Erika &amp; Josefin är betydligt mera aktiva än i bussen, det skulle räcka till en andra plats. 
 I varje paus som blir så tar sig dom flesta dansarna upp på golvet för att finslipa sina danser eller som i det här fallet, snacka lite. 
   
 För min dotter blev det ett antal danser, den första genomfördes med stor nervositet, men hon tog sig vidare. 
   
 Efter ett antal omgånger blev hon till slut 7:a. Jodå hon fick sin prick &amp; hemresan blev en enda lång speedad trip. 
 Dom 4 tjejerna gjorde en låt till mig också men på frågan vem som var snyggast, jag eller Steve blev det tyvärr inga prickar för mig. Det gjorde inget, min lycka var redan gjord. 
 På återresande Johan 
 ]]></description><pubDate>Mon, 29 Mar 2010 06:31:52 +0200</pubDate><category>Foto</category></item><item><title>Fucking Åmål</title><link>http://iloapp.vedawik.net/blog/fotoblogg?Home&amp;post=10</link><description><![CDATA[  Vi åkte till Åmål, Fucking Åmål för förverkliga våra drömmar &amp; vår längtan. För en del blev det ett återtåg i glädje, för en del andra ett återtåg med en innre röst som sa: Nästa gång går det bättre, nästa gång så kommer jag vidare, nästa gång ska jag vara bättre förberedd. 
 Showdansföreninge Flex skulle på discotävling i Åmål. Jag var jourhavande reseledare &amp; oavlönad hovfotograf, ja båda tjänsterna var oavlönade, men som reseledare hade jag en viss makt. Makt ska om möjligt missbrukas som ni säkert vet och det kan jag göra gratis. Jag fick dessutom prata i bussens mikrofon precis när jag ville, säga att toan var avstängd, sätta på en rysk film utan text, ja herregud, mina drömmar skulle jag fixa redan på bussen ner. Jag var redan klar. 
 Avprickning och annat löpte utan problem, dock upptäckte jag med en viss oro att det var trevligt att vara hjälpsam och trevlig, ja det skulle nog gå över bara jag fick tag i bussmikrofonen. Efter tag kom vi ut på motorvägen med all annan helgtrafik. 
   
 30 tjejer i en buss, det blir många fototillfällen, frågan var om jag skulle utöva lite maktmissbruk eller ta lite bilder. Ja jag tog några bilder för att värma upp lite grand. 
 Här sitter Isabelle &amp; Louis. 
   
 Jag hade lite stöd eller som det skulle visa sig lite hinder i form av några föräldrar. Dessa herrar sitter och funderar på när serveringsvagnen ska komma förbi eller var pokalerna tog vägen. Vi återkommer till pokalerna längre fram. 
   
 Efter några timmar var det dags för middag, förbeställd hos trevliga Värmlandsrasta.  
   
 Stället kan rekommenderas, bra mat snabb service och jag fick gratis mat som reseledare, YES makt betyder nåt i Värmland. I direkt anslutning till restaurangen fanns en kiosk. 30 tjejer och en kiosk, jag behöver väl inte säga mer. När vi var klara kunde kioskägaren gå i pension i förtid, tomma hyllor och en sprängfylld kassamaskin var det enda vi lämnade efter oss. 
   
 Vi åkte med Rolls buss som vår normala sponsor Ragnesands hade hyrt in. JEA körde bussen med den äran, bästa busschaufför jag har åkt med på många år, dessutom kanon mot ungarna. 
   
 Efter en händelselös bussresa utan maktmissbruk var vi framme i Bengtsfors där vi skulle övernatta på vandrarhemmet Hemgården. Incheckning gick otroligt smidigt och jag fick kommendera lita grand till slut. 22:30 var det i stort sett släckt &amp; tyst, Erika &amp; Emma höll igång ett tag till. Erika visste inte om det än, men hennes drömmar skulle förverkligas i Åmål. 
 En härlig frukost intogs ganska tidigt för en del, men det här gänget var det inga problem med, satte i sig mackor som det var sista maten som fanns.  
   
 Det hade gått ett rykte om att korvkiosken i Åmål stängt för gott och att inget alternativ fanns. 
 Utcheckning, här i form av Stella Bergström sker strax innan 8:00.  
   
 Hemgården var helt kanon, rena fräscha rum och ett härligt par som bodde i en del av hotellet. 
 Här ser vi hotellet från andra sidan vattnet i Bengtsfors. 
   
 Avfart mot Åmål, nu är vi nära våra drömmar. 
   
 Väl på plats är det dags att fixa till sig, ja inte jag inte, jag föddes perfekt. Det går åt en hel del smink och andra grejer. 
   
 Det finns inga loger och annat att använda så folk sätter sig där det går för att styla till sig. 
   
 I disco är utsidan viktigt, men kondition och koordination viktigare. Det är heller ingen ofarlig sport. Sjukvårdare och vilsäng finns alltid med på dessa tillställningar. 
   
 Den här gången sprack 2 tjejers drömmar ganska drastiskt, dom fick bäras ut med lindade knän och tårarna rinnande. Jag tror mer av olycka än smärta. Det var inte någon av våra tjejer, men det känns ändå synd när duktiga idrottare inte får visa vad dom går för. Idrott säger en del, det är ju dans.  
 Jag kan säga att disco är ingen lek, du ska prestera på topp i 100% i 90 sekunder OCH se glad ut under tiden. Star &amp; superstar klasserna har det ännu värre. Be Christian Olsson se glad ut när han hoppar tresteg nästa gång ska ni få se vad ni får för svar. 
   
 Det var inte mycket kvar av dom här bandagen när dagen var slut. 
 Många av tjejerna vet om vikten av att värma upp för att undvika skador och för att vara mjuk i kroppen. 
   
 Här det Camilla som värmer upp. När tävlingen sedan är igång så är det fullt ös som gäller, det går inte att hålla igen. 
   
 Här är det Naomi som vräker på så mycket det går i singeldisco. Disco är en bedömningssport vilket ibland innebär att det inte går som man hoppats, ibland beror det på att man inte "syns". Det fenomenet drabbar även mig som fotograf, en del dansare "håller" sig undan. Den här gången var det Moa som jag inte lyckades få med på en bra bild där ansiktet syns. 
   
 Moa dansade jättebra, men hennes drömmar gick inte i uppfyllelse den här gången. Det kommer det att göra för hon dansade jättebra och gjorde en uppvisning som jag gillade till 100%. 
   
 För Hanna gick det bättre, jag vet att hon åkte hem med ett leende på läpparna efter sin 2:a plats, grattis. 
   
 Under en tävling är det ett ständigt ätande. Dansarna trycker i sig bananer, sportdryck, russin, frukt osv. Vi föräldrar trycker i oss Coca Cola, mazariner, chokladbollar och kexchoklad. Vem borde egentligen röra på sig kan man undra. 
 Många drömmer naturligtvis om att få komma upp på prispallen, den där rusiga känslan att höra sitt namn ropas upp, att under några minuter vara helt avskärmad och bara njuta av dom där bubblorna i magen som heter lycka. Att veta om att allt arbete man lagt ner äntligen betalade sig. 
   
 Energy Kick var Flex grupprepresentant den här tävlingen och tog en hedrande 3:e plats. Att ta en seger tror jag för dom flesta inte är ett problem, men att ta en förlust är värre. 
   
 För Natahlie &amp; Alexandra gick det, i deras ögon, inte så bra i deras första tävling i Pardisco Silverklass. Dom gjorde en kanonprestation i en tuff tävling och efter lite deppande var dom igång igen. Dom vet det inte än men jag vet, nästa gång kommer dom att få dom där lyckobubblorna i magen. 
 Största framgången hade vi i pardisco silver J1. 
   
 Malin &amp; Stella vann före Stina &amp; Linn. Stina fick så mycket lyckobubblor i magen att hon höll igång ända till halv tre på natten. Hennes pappas lyckobubblor återkommer vi till en annan gång. 
 Hemresa var det enda som återstod, min sista åtgärd innan vi anlände efter en händelslös färd till Vallentuna var att väcka alla innan ankomst. 
 För er som sett God morning Vietnam med Robin Williams kan gissa hur det lät.  
 Mitt sista tillskott till mikrofonmissbruk var avklarat. Nästa anhalt Hallsberg, jag hoppas vi ses då. 
 På återresande Johan 
 ]]></description><pubDate>Mon, 15 Mar 2010 05:55:28 +0100</pubDate><category>Foto</category></item><item><title>Somna i snön</title><link>http://iloapp.vedawik.net/blog/fotoblogg?Home&amp;post=9</link><description><![CDATA[  Idag blir det ingen humoristisk blogg, ni som är känsliga bör kanske sluta läsa här. 
 Som ni vet har vintern varit lång, kall &amp; med mycket snö. Vi klagar för att vi inte kommer fram med bilarna eller att tågväxlar fryser ihop.  
 Det finns dock dom som har det värre, mycket värre. Jag pratar inte om Haiti eller Chile utan om Sverige. Och framför allt om våra vilda djur. Våra djur är naturligtvis anpassade för att klara sig under vintern, men det är för många en tuff period där många tyvärr inte klarar sig. Speciellt blir det jobbigt för vårt klövvilt, älgar, hjortar &amp; rådjur. 
 Rådjur kan kura ihop sig som en hund i snön och bökar ofta ner sig till marken för att på det sättet få en "isolerad" grop att tillbringa natten i. 
 För dom flesta går det bra, men härom natten var det dryga 20 minusgrader och för det här rådjuret blev det inget uppvaknande utan hon dog under natten. 
   
 Efter det har hon blivit en del av det ständiga kretsloppet, i det här fallet verkar det vara fåglar kanske korpar, som varit framme och fått ta del av naturens skafferi. 
   
 Ovan tog jag en bilde på spår i snön som jag tror härstammar från fågelvingar. 
 På återläsande Johan 
 ]]></description><pubDate>Mon, 08 Mar 2010 06:25:52 +0100</pubDate><category>Foto</category></item><item><title>Vatten under broarna</title><link>http://iloapp.vedawik.net/blog/fotoblogg?Home&amp;post=8</link><description><![CDATA[  Jag blir lika glad varje gång jag kommer på en bra rubrik, idag är den klockren. Facebook har ni säker hört talas om, detta sociala media jag kastade skit på redan när det kom, men som jag efter ett tag var tvungen att testa. 
 Väl inloggad letade jag upp några gamla klasskamrater, Ola Rosling &amp; Hans von Knorring. Från Ola fick jag efter ett tag en inbjudan till vernissage, han skulle ställa ut på Ebelingmuséet. För er kulturella analfabeter kan jag avslöja att det ligger i Torshälla. 
 Ola har jag inte sett sedan vi gick ut nian i Äppelviksskolan i Bromma, men en av de personer jag tänkt på med jämna mellanrum. Vi hade jävligt kul tillsammans, med bl.a. en seglats en höst tillsammans med min far. Bär aldrig en mattermos när du ska hoppa från ett halt fördäck är ett tips från den seglatsen. 
  Här sitter vi i sittbrunnen i den IF-båt vi hade hyrt. 
 Vi gjorde en del andra saker, men det är inte preskiberat än så jag ber att få återkomma. 
 Nu skulle vi ses igen, måste erkänna att det var med en viss spänning, man vet ju aldrig vad som hänt och man har också glömt varför man skildes åt. 
 Strålande sol &amp; vit snö bäddar in omgivningen när jag packar in i bilen. 
   
 Efter en stillsam färd utan åsiktspasssagerare är jag framme i Torshälla, märkligt nog bara några kilometer från där vi tillbringade en lördag med discodans för några månader sedan. 
 Med pirr i magen tar jag några bilder på entrén till muséet. 
  För er som är intresserade finns deras hemsida  här . 
 Väl inne möts jag av Olas så välkända stil, det känns som jag transporterats tillbaka till den höstterminen när Ola kom tillbaka från sommarlovet och kunde måla.  
   
 Innan sommaren hade han varit som vi andra, sedan vips kunde han måla. Jag kommer ihåg den chock jag fick, hur kunde han helt plötsligt lärt sig måla? Jag hade bara lärt mig några nya svärord när man får en fiskkrok i fingret. 
 Det fanns fler tavlor, jag visar bara några stycken här. 
   
   
 Men det visar sig också att Ola har gjort en del skulpturer, jättehärliga figurer. 
   
   
   
 Som ni ser av bilden här nedan har Ola vuxit till sig sedan den där höstseglingen. 
   
 Det tar dock bara några sekunder så står vi och garvar precis som för över 30 år sedan. Jag kommer på att jag har saknat Ola mer än jag vill medge, en toppenkille. Köp hans tavlor. 
 Efteråt tar jag en sväng i Torshälla &amp; upptäcker en fors eller Torshällaån. Jag tar några bilder varav jag gillar den här bäst. 
   
 När jag ser allt vatten forsa förbi kommer jag att tänka på det man brukar säga till gamla bekanta: 
 - Ja du, det har runnit lite vatten under broarna....... 
 På återläsande Johan 
 ]]></description><pubDate>Sat, 06 Mar 2010 19:42:52 +0100</pubDate><category>Foto</category></item></channel>
</rss>
